Jag ska för första gången under mitt 40-åriga liv sitta i ett utvecklingsprojekt utanför ett mediehus. Det känns otäckt, läskigt och samtidigt sjukt galet spännande. 15 år har jag lagt på att bygga webbsajter för dagspress på olika ställen i Sverige, men nu tar jag alltså en paus.

Jag tänker att det är nyttigt, jag kommer utvecklas, lära nytt men först några reflektioner, för givetvis finns det saker jag skulle vilja jobba vidare på, om läge skulle uppstå.

Webbtidningens position. Det har varit svårt att hitta en webbtidnings position, vad man egentligen ska vara och vad man lägga fokus på att leverera? Lokal , glokal, användargenererad, redaktörsstyrd, gratis, betald, bred, smal, snabb, grävande, djup osv. Man har haft svårt att hitta en naturlig och självklar stig att vandra på. Det jobbas hårt på detta område, och bra! Många har testat olika koncept, och mycket utforskande pågår, kör hårt kollegor!

Formen står stilla. Se på en Aftonbladet.se från -91 och en från -01, skillnaden är minimal. Ett bra exempel är högerspalten, ingen klickade i den -91, ingen klickar i den -01, men den finns ändå kvar? Det finns numera mängder studier som visar att högerspalten är en kyrkogård, trots detta har i princip alla dagstidningar på webben en lång fin högerspalt? Saker utvecklas, studier ger utökade kunskaper – men formen är densamma. Tror nästan att pappersformen är mer kreativ och utvecklas mer än den digitala, skärpning på den punkten.

Plattformen är enterprise. Det finns flera fullgoda plattformar som är fria, utvecklas och används av tusentals personer där ute. Trots detta välja nästa alla tidningshus en mer traditionell väg, den licensbaserade och för it-avdelningen trygga vägen. Det resulterar i Escenic, Epi, Polopoly och massiva serverparker och supportavtal. Var är den som väljer tex Rails i Heroku-molnet, eller WordPress på PHP-Fog? Det är inte banksystem vi pratar om, det är text och bild i listor och i block, väl?

Olika enheter komplicerar. Webben är inte bara skrivbordsdatorer men trots det läggs mycket kraft på just det formatet. Ofta har man en avdelning för webb, en för mobilt och en tredje för ipad. Därmed blir det knepigt. Webben levererar en upplevelse och mobilen en annan. Innehåller skiljer och i de värsta fallen jag har sett: iPhoneappen är helt olik Androidappen (för det är olika avdelningar som gör dem). Man borde leverara samma upplevelse oavsett kanal och appar är kanske inte lösningen (även om många digitala medierchefer tycker appar är fräckt).

Analysera innehållet mer (som annonserna). Alla bannersystem är självoptimerande (alla bra), man lägger in tre annonser och efter en timme har den mest effektiva annonsen sorterats ut och viktas upp. Är man däremot webredaktör är det erfarenhet som väger tyngst (för att optimera en etta, det är ju ett hantverk…). När kommer självoptimerande redaktionellasajter, vilken rubrik och vilken bild fungerar bäst på en ettanpuff? Lägg in två rubriker, den som klickas mest viktas upp, ni förstår hur jag tänker.

Kör hårt, uppfinn, bygg nytt, var kreativa, lyssna på användarna och koda hårdare än någonsin vänner!

Då var det klart att jag byter jobb den 1 augusti. Framöver kommer jag finnas på Jayway i Malmö och arbeta med UX. Kan tänka mig att mina gamla paradgrenar  frontend-tekniker, WordPress och Php även de kommer finnas på mitt konsult-cv. Shit vad kul det ska bli!

Hur rundar man av de fyra åren på Sydsvenskan.se då? De har varit fantastiska. Inte minst nominering till årets digitala dagstidning 2010, med den fina motiveringen ”Så modigt innovativ att läsarna först gick i taket. Så flexibel att var och en kan göra sajten lokal och personlig. Så framtidssäker att den redan trivs på en iPad. Och så snygg att juryn jublar!”.

Givetvis var silver i klassen för digitala nyheter i norden 2011 (Society for News Design Scandinavia) och den fina vinsten i Bonnier Hackday 2010 även de fina fjädrar i webb-hatten och härliga minnen av vad sydis webbteam gick för.

Många goda kollegor, många stora garv, många spännande projekt och väldigt mycket nördar av hög kvalitet har passerat förbi i huset på Krusegatan. Stort tack för allt under dessa fyra år, men nu – Hej Jayway!

I tider som dessa kan man inte låta bli att reflektera lite över dagspressens försök att införa betalväggar på sina produkter. Det går helt klart trender i detta och nu står vi mitt i en tydlig sådan där allt fler ska ta betalt. Inget fel i det men man kan förvånas lite över hur det görs.

Många verkar se det som ett ett ”antingen eller” -val. dvs antingen har man en öppen webb och satsar på att maximera räckvidd för att sälja display, eller så stänger man sin webb och satsar på befintliga prenumeranter, de man redan har en betalande relation till. Låter klokt och bra men varför inte göra både och, på samma gång? Varför tenderar de som ger sig in i betalväggs-tankar att ge upp räckvidden?

Skulle Arla ta bort vanlig mjölk då man lägger till chokladmjölk i sitt sortiment? Förmodligen inte. Det handlar om att ta nya marknader med nya produkter, inte hitta rätt ”recept” för dagspress på nätet. Ett sådant tänk baseras troligen på att dagstidningar har haft ett 100:årigt recept på pappersmarknaden, det kommer inte fungera så då man fullt ut digitaliserar verksamheten. Jättar som Google har inte heller de ett ”recept” de har mängder av modeller, beroende på produkt och marknad.

Den dagen då dagspress ger sig på att ta betalt på webben skapar man onekligen en ny produkt, och man sätter den på en ny marknad, den betalda marknaden. Det innebär såklart inte att man måste ta död på sin gamla marknad, räckvidds och display-webben. Speciellt inte om man har en befintlig produkt som älskas av många och används av många.

Det borde faktiskt vara förbjudet att resonera i banor om att det är ok att tappa lite på räckvidden då man inför betalvägg, för ”vi tar in det av betalande kunder”. Man bör givetvis behålla sin befintliga räckviddsaffär och parallelt med det utveckla nya produkter, bland dem betalprodukter.

Därför: Lås inte in era ”bästa artiklar” som redan nu ligger på nätet, paketera istället om dem till andra kanaler där det går att ta betalt. Skapa helt nya produkter, på plattformar där betalning är vardag (ipad, iphone, kabel-tv osv). Gör något av bildarkivet, gör något av textarkivet. Skapa helt nytt redaktionellt material och paketera i nytt format – att bara sätta hänglås på den befintliga sajten lär inte fungera.

Några verkar göra det med framgång, Aftonbladet har kvar sin räckviddsaffär och tar samtidigt in allt mer på betaltjänster. Strömstads tidning och BLT Sydöstran verkar välja en annan väg där man fimpar sin räckvidd och helt satsar på betalande kunder och på att att skydda sin papperstidning.

Jag kan bara inte förstå att man inte försöker göra både sakerna samtidigt, och då se det som två olika produkter, på två olika marknader.

Update: Spännande, vi får de hur det kommer att gå, troligen finns det flera olika ”rätt” som Peter mycket riktigt påpekar. Kanske tenderar jag att vara lite väl ensidig emellanåt, jag ska bättra mig!

WordPress är en blogg-plattform och det är som en sådan den har vuxit och blivit otroligt stor och populär. Det var även via bloggar som jag själv hittade till WordPress, men på senare tid har jag börjat se wp i ett nytt ljus.

Dels som ett cms för att bygga helt andra typer av sajter men även som ett ramverk för att bygga webbappar och api:er till andra appar. I de lägen då man behöver en inloggning och kunna spara lite data blir wp ett riktigt bra alternativ. Tänk dig backoffice till en kundservice, ett supportsystem eller hantering av nyhetsbrev osv.

Lite förenklat kan man säga att ett ramverk behöver innehålla ungefär följande funktioner för att kunna kallas just ramverk, eller i alla fall för att kunna tjänstgöra som ett ramverk.

1. Säkerhet, inloggning och någon form av behörighetssystem
2. Lager för en enkel koppling mot en databas
3. Url-hantering, routing
4. Mallar, templates
5. Cachehantering, objectcachning, frontcachning
6. Konfig för dev/test/stage/prod/
7. Felhantering, loggning
8. Ajax och ok säkerhet kring ajaxrequests

Helt säkert finns det fler saker man kan önska sig men med detta i bagaget så går det bygga en hel del webappar. Hur står sig då WordPress i förhållande till listan?

1. Säkerhet, inloggning och någon form av behörighetssystem
   Inloggning och användarhantering finns samt en enkel men robust behörighetslösning, framförallt kan jag sakna möjlighet att kunna styra rättigheter till pluginer på ett bättre sätt. Nu är det lite ”av eller på” -princien som gäller.
2. Lager för en enkel koppling mot en databas
   Ja, det finns ju där, metoderna i $wpdb är verkligt bra och enkla att använda
3. Url-hantering, routing
   Länkar kan man mappa ganska fritt under ”permalänkar” eller helt skriva om via rewrite-api:et
4. Mallar, templates
   Finns och är verkligt bra, hade varit bra att kunna välja mallar på lägra nivå exempelvis på puffar och mindre ytor än ”sidor”.
5. Cachehantering, objectcachning, frontcachning
   Man saknar stabil native-implementation av tex. memcache för objecten men wp supercache gör frontcachejobbet väldigt bra och wp_cache finns där att använda.
6. Konfig för dev/test/stage/prod/
   Här finns en svaghet, man får göra en specialare för att enkelt kunna deploya sin kod mellan olika miljöer eller jobba i ett större team. Tex Rails är föredömligt bra på den punkten.
7. Felhantering, loggning
   Finns och är bra.
8. Ajax och ok säkerhet kring ajaxrequests
   Finns och är bra, när man väl kommit in i det.

Fördelar med att använda WordPress som ramwerk

Själva poängen med att använda ett ramverk är bland annat att man kan korta utvecklingstiden, att kvaliteten blir högre, att säkerheten för den slutgiltiga webbappen blir högre.Jag tycker man kan se alla alla dessa vinster finns, och några till. Man få till exempel enkla uppgraderingar till nya versioner och väldigt enkel installation. Man får ett bra backend med genomtänkt gui som framtida användare kan känna sig trygga med.

Jag tycker mig också kunna se att de senaste versionerna av WordPress inte bara handlar om bloggande utan om att bredda användandet av WordPress, just till en plattform för webbappar.

Givetvis finns det brister, till exempel hantering av bilder, rättigheter och att arkitekturen inbjuder till viss rörighet är exempel på det men för ”rätt” projekt är WordPress är tänkbart alternativ.

Jag arbetar sedan 10-15 år inom tidningsvärlden och kan inte låta bli att förundras över  att så få tidningshus har valt att gå över till WordPress. Då menar jag inte bloggarna utan hela sina sajter, för att köra WordPress fullt ut.

Som jag ser det finns hela grundstommen av funktioner på plats, och man får som  bekant fördelen av att tillhöra världens största utvecklar-community, en helt öppen plattform, enkel drift i molnet och inte minst ett system som väldigt många kan och tycker bra om. Det faktum att många riktigt tunga bloggare ligger på plattformen bevisar dessutom att prestandan håller bra.

Utanför Sveriges gränser finns flera exempel på dagstidningar som kör plattformen på sin huvudsajt, bland annat All Things Digital,  ThoughtLeader, GigaOm,  Times Live, Ann Arbor Chronicle, The Gazette, Wired eller Mashable. I Sverige däremot hittar jag få om någon, bortsett från de som använder WordPress på sina bloggar (det räknas numera som ganska default).

Istället väljer man specialsydd system, men liten användarbas, inte sälla väldigt konsultintensiva. Ja, det kanske måste vara så? Kanske kan man säga att en bransch med unika och speciella behov och förutsättningar kräver specialsydda system. Men ser man på Svenska magasin så verkar uppfattningen vara en annan. Där finns redan nu en uppsjö titlar som rullar på WordPress. Elle, Nya Affärer, Må Bra, Fokus och Cafe är exempel på det.

Man kan inte låta bli att fundera på vad som kan ligger bakom detta? Troligen skulle det vara svårt för de riktigt stora titlarna att köra WordPress, men Sverige har mängder av små och medelstora dagstidningar och där borde plattformen kunna passa väldigt bra.

Jag ser verkligen fram emot ett sådant initiativ och kommer följa det noga, då det kommer!

Uppdatering, Som Johan säger ligger även Finansliv på wp, snyggt och bra. Samma sak med Folkbladet.nu på wp även de (tack Robert Sundelin).