Sidhuvuden och navigation på sajter är intressanta saker. En navigation ska till exempel ge användaren insikt i vad som faktiskt finns på sajten och den ska samtidigt vara lätt att använda. Navigationens innehåll ska dessutom ligga i linje med varumärket och dessutom vara logisk och strukturerad på ett sätt som känns naturligt.
Inte så sällan uppstår konflikter mellan de olika behoven. En sajtägare vill kanske använda en nytänkande navigation men användarna vill egentligen bara hitta det man letar efter. Intressanta avvägningar är vad som väntar för designen och hur kan man angripa det?
Man bör (som alltid) ha en klar bild över vad man själv vill åstadkomma och vad användarna faktiskt vill göra, samt i vilka situationer de kommer att göra så. Man bör även veta vad man förmedlar genom att välja olika sidhuvuden, och vad man inte förmedlar då man väljer sin strategi.
Ett bra sätt att snabbt skissa upp vitt åtskilda sidhuvuden och sedan fundera på vad som egentligen kommuniceras och hur det står upp mot vad man vill åstadkomma. Dvs, förutom att sidhuvudet är ”snyggt”, hur bra löser det användarens behov och hur bra förmedlare det min egen ide. Utifrån detta kan man sedan välja ett eller kanske två sidhuvuden för att förfina och köra tester.
För att illustrera har jag gjort fyra väldigt ruffa varianter av Dn.se, alla med olika tänk, som möter användare med olika behov och som löser uppgiften på olika sätt.

# Minimalt
Sticky sidhuvud som följer med då användaren scrollar. Skapar mycket plats och levererar de mest grundläggande (utvalda) sektionerna. Missar vid en snabb överblick helt att kommunicera sajtens bredd. Eftersom många sektioner saknas krävs istället tydliga visuella ingångar till resten av innehållet på själva sidan, eller kanske i en mer omfattande sidfot. Ställer alltså stora krav på resten av sidans utformning. Facebook använder minimalt sidhuvud med framgång och allt man behöver finns alltid inom räckhåll.

# Sökoptimerat
Stor central sökruta som fungerar som huvudnavigering. Söket kanske inte bara ger en vanlig träffsida utan leder vidare till de olika avdelningarna (sök på Zlatan visar direkt förslag på sektionen sport/fotboll osv.). Tydligt och enkelt för användare med vara av att googla, dessutom ganska enkelt att anpassa till tablet och mobilt. Gör det fullkomligt omöjligt att puffa lite hårdare för händelser under kortare perioder (tex. Lägga fotbolls-VM i en meny) utan överlämnar allt till användaren. Avslöjar vid en första anblick absolut ingenting av sajtens omfattning. Twitter använder väldigt sökoptimerat sidhuvud trots att de med enkelhet skulle kunna visa en fyllig meny baserat på deras #-taggar. Det bygger dessutom känslan av att Twitter är döenkelt, på alla sätt.

# Visa bredd
Här finns i princip alla sektioner med. Detta tar mycket plats men ger en tydlig bild av sajtens innehåll. Den stora mängden ingångar kan uppfattas som rörig och kan eventuellt leda till menyblindhet. I just detta läge befinner sig många med argumentet ”syns man inte i menyn så finns man inte”. Kan stå helt för sig självt. Många dagstidningar använder framgångsrikt denna modell där man vill betona sin bredd och sitt digra och fullteckande innehåll som signalerear att här finns något för alla.

# Visa djup
Ger extremt snabb tillgång till exakt allt men kan samtidigt ge problem att använda (bli fullkomligt oanvändbart) på ipad och mobiler som har problem men att hovra menyn. Kräver en väldigt väl genomtänkt gruppering av innehållet för att alls fungera. Amazon.com är glada i lager och man gör det på ett bra sätt. Enkelt vid en första anblick, och djupt för den som önskar.
Som sagt, skissa snabbt och rufft ut ditt sidhuvud utifrån olika behov och situationer, testa på användarna, förfina och välj ett tydligt spår. Att försöka möta alla behov i en och samma lösning brukar vara svårt. Du kommer tvingar välja bort saker, se bara till att välja bort rätt.